En septemberlördag 1945 reste jag, som vanligt på helgerna, med tåget från Stockholm till Finsta. Hemkommen till Hagalund var Kerstin i Kilen och min syster Ragny upptagna i ett samtal, där Kerstin försökte få med Ragny att cykla till Rimbo på utedans. Ragny ville inte, men det slutade med att jag lovade att cykla och göra Kerstin sällskap. Ibland är ödet på sitt bästa humör, för där under en björk står en brunbränd man med ljust vågigt hår. Detta var alltså Sture min blivande man. Den ödesmättade dagen var Alma-dagen den 8 sept.
Jag tyckte han såg mycket stilig ut. Han var inkallad, men hade råkat ut för en bilolycka och fått hjärnskakning och var sjukskriven. För tillfället var han hemma och hälsade på sin syster Ingrid i Rimbo. Han bjöd upp mig flera gånger under kvällens lopp och när det var dax för hemfärd, hade redan Kerstin försvunnit med någon kille. Sture erbjöd sig då att följa mig hem och lånade en cykel, så han kunde cykla fram och tillbaka med mig till Finsta. Vi sågs sedan även på söndagen, halvvägs mellan Finsta & Rimbo, bl.a. så bytte vi telefonnummer. Sedan dröjde det några veckor innan han ringde och ville träffa mig, vilket vi gjorde på Fridhemsgatan. Jag blev dock lite besviken, då han hade en ful hatt på sig, som döljde hans vackra hår. Trots detta fortsatte vi att träffas för promenader och ganska snart ville han att jag skulle följa med honom hem till sina föräldrar i Bromma och fika, vilket vi gjorde.

Sture och jag köpte vår första affär år 1952. Den låg på Skånegatan 22, nuvarande Hallandsgatan. I början saluförde vi blommor, frukt och godsaker. Efter en tid ville vi specialisera oss på blommor och blomsterbinderier, varför vi båda gick en kurs i blomsterbinderi å Blomsterskolan i Norrköping. År 1965 ändrade vi namn på affären till Kaprifol Blomsterdekorationer.
Någon gång under andra halvan av 60-talet byggdes Skatteskrapan vid Medborgarplatsen och ungefär samtidigt byggdes Åsö Gymnasium som klippte av Skånegatan. Den del av Skånegatan där vår affär låg, dvs delen från Götgatan och riktning mot Södersjukhuset fick nu heta Hallandsgatan.
Affärsläget för oss blev nu mycket sämre och Sture började leta efter en ny lokal. På Hornsgatan i närheten av Hornstull byggdes hyreshus med affärslokaler. En passande till blomsterhandel. Sture anmälde sitt intresse för denna och vi blev godtagna som hyresgäster.
Lokalen skulle nu inredas till en modern blomsterbutik. Vi anlitade en arkitekt för detta. Resultatet blev att Kaprifol blev Stockholms modernaste butik för blommor, med lagom kyla för alla snittblommor i fönstren. Detta medförde att den övriga lokalen också kunde ha en lagom temperatur för oss som arbetade där. Vi var mycket slolta över resultatet, men säg den glädje som varar beständigt. Stures hälsa började krångla och 1975 sålde vi Kaprifol och flyttade till Aspö utanför Strängnäs Vi hade där köpt ett hus med vidhängande stort garage för 2 lastbilar. Vi inredde garaget till en liten Antikbod, som vi öppnade 1976. Till år 1985 drev vi denna på Aspö. Vi var också med några år på Antikmässan i Älvsjö. (Lars kommentar: Jag kommer ihåg att mamma sa att här på Aspö kommer vi bo i 10 år, sedan blir det för arbetssamt med hus och tomt med stort trädgårdsland. Hon visste inte hur rätt hon hade, även om orskaen till flytten blev en annan.)
Stures hälsa försämrades åter och vi avyttrade boden och flyttade till Strängnäs.

Lars skrivit in: Pappa skulle genomgå någon typ av hjärtoperation, han hade ju bl.a. haft tre hjärtinfarkter innan de sålde Kaprifiol blommor. Förhoppningen var att han skulle bli lite piggare. Han hade blivit sämre och blev trött bara av att gå upp till övervåningen i huset. När man utredde hans status inför den operationen så upptäckte man att han hade fått lungcancer och att den spritt sig och att han inte skulle överleva. Detta fick vi reda på precis i början av 1985 och man gav honom cirka ett halvår att leva. Det blev ca 10 månader.
Jag kommer naturligtvis ihåg den dagen han gick bort: Jag var på kurs (i Stockholmstrakten) när jag fick ett meddelande att min pappa var mycket dålig och att jag skulle kontakta min bror. Vilket jag gjorde och vi åkte till Eskilstuna sjukhus, dit han blivit förd några(?) dagar innan. Men innan vi kom dit hade han hunnit avlida. Sjukhuspersonalen hade gjort det fint och tänt ett ljus vid pappas bädd när vi gick in och tog farväl av honom. Jag kommer ihåg att mamma klappade honom, medan jag var som förstenad och inte kunde röra honom.

Lars skrivit in: Sture och hans syskons lärarinna hette Anna Karlsson (svart-vitt foto finns på henne från någon jämn födelsedag, typ 70 år.)
Sture var utbildad dekoratör och jobbade på Tempo som dekoratör, bl.a. tillsammans med Heine.
Jobbat hos Succéreklam.
Jobbat som försäljare av pappersvaror (påsar, omslagspapper m.m.) när han träffade Aina.
Jobbat på Förenade Livs (NK:s matbutiker) som dekoratör.

Gift 1947-11-15 i Skederids Kyrka med
Aina Ingeborg (f. Eriksson) Arnarp, född 1923-11-15 i Hagalund, gamla huset (rivet), Skederid, död 2013-12-06 (begravd 2013-12-20) i Stockholm, Katarina. Släktforskare i Hästskovägen 9B, Strängnäs. Aina är sjum.barn till Tyra Kristina Gustafsson, Karkebo. Bodde sista 2 åren på Katarinagården, Södermalm, Sth.

Barn:
Jan Sture Arnarp, född 1948-12-29
Lars Sture Arnarp, född 1953-02-27