År 1641 köper Per Eriksson. då tolvman, av sin hustrus farbror, som också hette Per Eriksson, jord och hus i byn Edinge. Per Erikssons hemman blev då störst i byn och omfattade 11½ öresland jord. Detta år blev Per Eriksson vald till Nämndeman, vilken plats i häradsrätten han hade i nära 20 år. Han förde också böndernas talan på riksmöten åren 1650.1654,1655 och den första riksdagen år 1660.
Alldeles oerfaren av politik och riksdagsärenden var Per Eriksson icke. Han hade redan företrätt Olands härad som menig herredagsman år 1643 och 1647.
Riksdagen i Göteborg dominerades framför allt av striden om Karl X Gustafs testamente. I detta hade han föreskrivit hur regeringen skulle föras under den omyndige arvprinsens år. Enligt detta skulle riket styras av drottningen och 5 höga ämbetsmän, men kungen hade tillika förordnat att hans yngre bror, hertig Adolf Johan skulle vara en av dessa ämbetsmän, och i händelse av drottningens död inta hennes plats som den förnämsta bland förmyndarna. Det var främst om detta striden stod.- Adeln ville på inga villkor ha honom med i regeringen, men de ofrälse yrkade på testamentets uppfyllelse på denna punkt. Någon enighet uppnåddes ej på detta utan det uppsköts till kommande riksdag.
Starka krafter verkade under mot hertigens sak och borgare och präster närmade sig den av rådet förfäktade ståndpunkten. Men hertigen hade ivriga vänner bland bönderna. De var också besvikna över att den förhatliga dagsverksstadgan icke hade avskaffats.
Per Eriksson i Edinge utrustat med en avskrift av testamentet, bedrev en våldsam agitation i sin hembygd. Han drog från den ena bygden till den andra i Roslagen, berättas det i samtida brev, och agiterade för testamentets uppfyllande i enlighet med konungens vilja. Om riksens råd skulle tillgripa "något oförmodat",komme hertigen att hjälpa dem, försäkrade han.
Han försäkrade också bönderna befrielse från dagsverksbördan, ett givet löfte som konungen skulle ha avgivit strax före sin död.

Vid en rådsammankomst omtalade Gustaf Bonde att Per Eriksson hade 18 häraders attest om de dagsverken som skulle vara av konungen tillgivne.
Han var nu inne på farliga vägar.
Landshövdingen i Uppsala, Claes Rålamb, fann då på en annan väg att hålla den besvärlige bonden borta från riksdagen.
Han berättade själv i ett brev till Per Brahe den 5/9 1660:"sedan jag mine skrivelser angående Per Eriksson i Edinge hade avfärdat,har jag haft tvenne män till honom, hans gamle kände och vänner, vilka liksom av sig själva skulle sitta och avstyrka honom, att han icke skulle intränga sig till denne herredagen och huru tal har givit svar, så är han kommen till de orden, att han skulle draga till herredagen, fast han skulle mista huvudet därigenom, ty sade han:"menen I, jag vet icke huru tillstår, hertig Adolf tar 3000 man färdige när omtränger".
Det var nu nästan att hota med uppror, därför beslöt man att i tid oskadliggöra honmom, och taga honom i förvar. Med hänsyn
till folkstämningen skulle häktningen företas under så litet uppseendeväckande former som möjligt. Så skedde också och han insattes på Uppsala slott.
Det är tydligt att Per Eriksson var den verkligt drivande kraften på bondehåll i dessa händelser.
På Uppsala slott satt Per Eriksson häktad från början av sept.1660 och ett stycke in på följande år.
Dommen över Per Eriksson, som fälldes den 4 jan 1661 blev sträng. Den löd på landsflykt.
I en nådeansökan begär Per Eriksson befrielse från straffet. Den kungliga resolutionen på denna supplik kom den 13 febr. Per Eriksson undslapp landsflykt, men skulle för sitt obetänksamma och upproriska tal böta 40 daler silvermynt odh hädanefter icke bliva brukad i något allmänt ämbete.
Sitt ämbete som kyrkvärd fick han tydligen behålla, han nämns som detta både åren 1662 och 1671.
På en sockenstämma 16/6 1670 uppstod Per Eriksson och begärde att "honom måste förmenas en lägerstad i kyrkan för den ljuskrona han då kyrkan skänkt haver"-"det honom ock tillstaddes", heter det.
Denna ljuskrona hänger tillsammans i kyrkan med en ljuskrona som Prosten Sparrman likaledes har skänkt.

Denna del av Per Erikssons liv har jag hämtat ur Upplands Fornminnesförenings Tidskrift 47:2.

Regeringen samtidigt med riksdagskallelsen låtit utgå en befallning att landshövdingarna skulle övervaka att inga oppositionalla i testamentsfrågan skulle utses till riksdagen. Man skulle gå försiktigt fram därmed så inga fattade misstankar om denna inblandning ovanifrån.
I Olands härad brydde sig bönderna inte om detta utan utsåg Per Eriksson.

I Viktor Rydbergs roman "Fribrytaren på Östersjön" finns han
omnämnd del 1 sid. 34.

Gift med
Malin Matsdotter, född 1591 i Tuna, död 1671-01-18 i Edinge, Tuna. Bondmora i Edinge, Tuna.

Barn:
Erik Petri Wast
Olof Persson Wast
Mats Persson Wast, född 1628, död 1688-04-04
Margareta Persdotter, född 1630, död 1696
Malin Persdotter, född 1632
Per Wast, född 1643-, död 1683-02-23

Gift 1672-11-26 i Tuna med
Malin Eriksdotter, född i Edinge, Tuna.

Barn:
Anna Persdotter, död Tuna